Grevvy svävar vidare

Har alltid haft lite problem med hantverkare sne jag flyttade hit, det var inte längesedan jag vaknade och hade en utanför fönstret (trots att jag bor på fjärde våningen)
Imorse, ja....eller nyss tvingade jag mig ner till tvättstugan 1 timme försent så nu kommer jag inte hinna torka mina jävla kläder..
Drar på mig mysdressen ser mig snabbt i spegeln, håret åt alla håll, sminket ligger under ögonen. Tar en hårklämma och slänger upp håret, drar på mig ett par tofflor och springer ner för de 87 trappstegen.
Där nere inser jag att det kryllar med hantverkare. *stön*
Jag är ju ett flockdjur och vid fara så flyr vi.
Mycket riktigt jag vänder om och hoppas att ingen ser mig.
någon säger: Hej! - Du kan tvätta!
Fan tänker jag, de såg mig. Jag försöker få min vändning som jag nyss gjorde att likna någonting annat, det blev dock inget bra så mitt fly-försök blev till någon slags oseriös piroette. När jag var klar med mina kläder i maskinen gick jag uppåt. mitt i korridoren släcks lyset och det blir bäcksvart. Någonstans framför mig hör jag någon som säger :Jävlar vad mörkt det blev. Skräcken att gå in i honom gör ont i magen. Ser ljusstrimman till dörren efter ett tag, går sakta dit.. Äntligen framme så kastas dörren upp och ljus kommer in, ja in kommer även 2 hantverkare.
" Här hade ni det mysigt! hö hö hö!"
Jag kan tänka mig deras syn. Jag och två andra hantverkare står som fån ½ meter ifrån varandra med upspärrade ögon och armarna sträckta framför oss. Som om vi gick på led och höll i varandra.
Nu är jag äntligen tillbaka i sängen i trygghet och här tänker jag sitta/ligga nån timma till.
Vilken morgon...