framfis
Ni saknar mig lite. Jag njöt av att läsa det. Är det för att man vill vara saknad? Att man betyder något för någon annan. Även om man inte betyder mycket så betyder man någonting. Känslan av att vara någon. Känslan av att någon lyssnar, någon förstår eller framförallt, någon känner igen sig.
Sen jag slutade att skriva har jag kastat mig i plugget. Det är konstigt för jag tycker att jag har pluggat i en evighet och jag träffat nya vänner som jag behandlar som att jag har känt dem i en evighet. Men det var 1 september 2010 som jag stod på stationen i Mjölby och blev upplockade av en kille vid namn Emil, vi åkte och hämtade Stefan och ja.. Nu är de tillsammans med en tjej från Tranås mina vänner. Mina riktiga vänner. Jag har känt dem i en evighet som endast är 5 månader lång. Det är den snabbaste evigheten någonsin.
Jag har kommit in i en period av mitt liv där jag har börjat tveka. Vad gjorde jag? Varför gjorde jag det? Ska jag fortsätta?
Har råkat ut för min första omtenta. Jag har inte gjort den än, men snart. Jag måste klara den. Tror inte att jag gillar att misslyckas. Jag brukar inte göra det. Det brukar lösa sig, men nu undrar jag om det är slut på det, jag kanske måste koncentrera mig lite. Jag gillar inte att pressas, jag vill göra det som jag vill göra och inte bli tvingad. Tjat och tvång då skiter jag i det. Drömmer att jag hoppar av skolan och kommer tillbaka till jobbet. Jag saknar mitt jobb, gemenskapen och alla vänner. För vänner, ja det är det. Det är min andra familj och är man inte där så missar man en massa skoj. Jag gillade mitt jobb.
Men yttre press på att gå vidare i livet och åtrån till utveckling och att någonting skulle hända var större. Nu är det bara 1 år och 4 månader kvar så är jag klar. Det är ju ingenting, det är ju bara att hänga i. Men… Ja precis. MEN.. det finns ett men..
Igår fick jag ett paket, jag vet inte vad som var i. Jag öppnade det aldrig. Jag gav tillbaka direkt till givaren, livrädd för innehållet. Jag är inte redo för överraskningar, jag är för instabil för att ta beslut just nu. Men OJ vad nyfiken jag är. Jag kanske ångrar mig. Jag kanske vill veta, var det min framtid som låg där i?
Framtiden, jag får kvällningar av ordet. Framtid…
Jag målade mina naglar blå, sen målade jag vinrött över. Jag har världens fulaste bruna naglar, men jag orkar inte ta bort det. Jag orkar inte.
Nyfiken...
Vilka är ni som fortfarande traskar in här ibland?
Saknar ni mig?
Kram
nu så...
Om två veckor sitter jag i skolbänken igen.
Spännande och läskigt är ordet.
Hej Igen Maria!
Jag har lagt 64 000 kr på att köpa en ev cancer. 64 000 kr.
Jag kom in på skolan i höst. Butikschef, 2 år. Jag är sugen. Måste bestämma mig innan nästa vecka är slut.
Sitter ensam hemma och har beställt kläder från HM för 3 000. De kommer nästa vecka.
Städar lite, spelar svin hög musik och sjunger. Ingen hör, jag är ensam i huset Någon som går förbi ser, men jag låter det hända. Jag dansar och sjunger av lycka, det är inget att skämmas för.
Syster ringde, en syster som kärleken växer till hela tiden, alla mina syskon egentligen, jag tror att vi växer ikapp, vi kommer från samma stamm, men valde olika grenar men nu kommer vi tillbaka.
Ikväll ska jag på fest. jag är bjuden på 3 fester vilket gör det skit svårt.
En bröllop/inflyttnings/25års fest i ett. Sen ska hela släkten fiska kräftor och min sambos familj har släktträff men kräftor och trevligt sällskap.
Jag ska på den första.
På den första festen jag har rök förbud, kommer inte våga dricka.
Jag är stark, jag kan det här, jag ska bevisa det.
Jag kanske ska lämna MCD. vem är jag då?
Jag släpper allt och kastar mig naken från stupet, nu får det fan vara nog. Jag börjar bli vuxen. Någonstans kommer jag att landa.
på onsdag blir det page. tror jag. ha, vem vet?
Hur har du det Maria?
nya tag
Igår var jag hos doktorn och kollade över lite saker vad gäller min rygg, smärta och känselbortfall. Jag blev iaf skickad till laboratoriet för att ta några blodprov, bland annat för borelia.
Jag kavlade upp min tröja och sköterskan på andra sidan stirrade på min arm, sköt ut stolen och frågade om hon fick hämta en elev. Ja sa jag, de kan du väl göra.
In kommer en elev som va lika besatt av ådror som du var en gång i tiden. När eleven har stirrat klart på mina ådror vänder hon sig till sin sköterska och frågar: ¨Får jag sticka?" Sköterskan tittade på mig.
NEJ NEJ NEJ tänkte jag inom mig, men eftersom de lyste i elevens ögon hörde jag mig själv säga, Klart du får.
Eleven: Åh, sätter sig tillrätta och känner på mina ådror... hon liksom klappar dom.
Sköterskan försöker förklara elevens beteende för mig.
"det är inte så ofta man möter sådana här tydliga ådror och då är det extra kul att sticka."
mmmm tänkte jag och sen satt jag och tänkte på min vän Maria, hur besatt hon var en gång i tiden.
Hur är det med dig annars?
Jag var på semester för två veckor sedan, som du kanske vet blev det aldrig något Paris då vulkanen härjade som mest. Vi stack till Sälen ist för att åka skidor, äta god mat, spela monopol och dricka vin. Hur skönt som helst att komma bort.
Men tillbaka till vardagen som jag har börjat förändra lite. Har lagt cigaretterna på hyllan, jag orkar inte vara beroende längre, jag tror att jag tröttnade. Vågar inte säga att jag har slutat, men 2 veckor har snart passerat. en och annan cigg, 3 stycken tror jag. Men vad är det?
Har börjat springa och gett mig fan på att jag ska klara 2,5km på 11 min. Tror du att det är omöjligt? Springer nu på strax under 14 så jag har en bit kvar.
Försöker komma på nåt sätt att öka mitt grundtempo, för runt på 11 min det ska jag ta mig fan.
Snart ska jag och Ed åka till Ullvåsa för att kolla på utemöbler till vår altan. Du får komma och grilla sen i sommar.
Saknar dig ibland. p.s din svarta tröja är i trygga händer..
ett stort glas vatten
Jag har tankat bilen, fyllt på spolarvätska, kollat oljan och alla möjliga fack/behållare som fanns under motorhuvuden. Jag dammsög hela bilen så nu kan jag ta mig till Stockholmo. Drar imorgon efter jobbet,
Marry jag tar med mig kameran, detta kommer bli en helg att minnas och kunnas blicka tillbaka på. Jag vill bara gå runt och njuta av mina vänner och att våren är påväg.
Nu ska jag dricka ett stort glas vatten och sen jävlar blir det sängen om jag ska palla allt imorgon.
Stora tanken idag:
Allt hade varit mycket smidigare om du hade gått till oss driekt, du tjänar inte ett skit på att starta krig.
Bäst idag:
Vet du vad snoppen sa till kondomen?
- nej.
Täck mig jag går in!
brev
Idag är jag hemmafru och sitter och funderar hur jag ska fördriva denna dag i Mjölby. Solen skiner genom fönstret och jag skulle gissa på -1grad. Jag lyssnar på Cat Stevens. Ett tips om du är på lite träligt humör. "saturday night" jösses :)
Ska på massage klockan 15 och efter det kommer mamma, pappa och lillebror. Jag ringde och bjöd dem på fika strax efter klockan 7 imorse.
Fia frågade om jag skulle med till STockholm i helgen. Jag svarade ja. Får vi bo hos dig? Tyckte inte att det räckte sist du var hemma. Det gick så fort och sen var du borta.... Om ingen sätter käppar i hjulet tar vi nog bilen på fredag och egentligen har du kanske inte så mycket att säga till om. Men vad vet jag?
Funderar på om det är någonting mer som har hänt här hos mig. Men jag tror inte det. En massa jobb och en massa jobb. Ibland önskar jag att jag hade ett liv bredvid jobbet, men jag vet att jag har känt så förut precis innan allt ska vara klart, så jag tänker hålla ut och jag vet att det blir lugnare snart igen.
Jag rostade två mackor för jag var så sjukt hungrig, till de en kopp te. Men förut när jag skulle dricka så svalde jag luften och glömde svälja tet. Svårt att förklara men fick otroligt ont i halsen och sitter nu och hostar. Jag hann få i mig nästan första mackan, den andra ligger här nu och svettas. Osten har krympt och när nästan mikroskopisk.
måste sticka chefen ringer!
Lördag Morgon. Joj. kallt
Klockan halv nio ringer klockan.
Dags att gå upp. Börjar med att pula i köket och ser sedan hur vårt enda bröd hemma ligger öppet. - Du måste åka och handla bröd! skriker jag
-Varför måste jag?
-Därför att du ska straffas för att du inte stänger igen påsen om brödet, nu är de stenhårt.
Han klädde på sig utan någon slags invändning. Han förstod allvaret. Jag tittade ut och sa: Jag tror de är -14 grader. Det ser svin kallt ut. Oh han ska trotsa "ha! jag tror det är -12"
ok. han gick ut. han kommer snabbt in igen. -20 grader!
Jag göttar mig, jag sitter i soffan i pyjamas och han är ute i - 20 grader och skrapar rutor.
DUBBEL STRAFF :) ja så kan det gå...
Det finns nog allt en liten sadist i mig.... hehe
Vad är det nu då?
Vad har hänt med henne då? Tänker du nu..
Ja jag kan inte heller svara på den frågan.
Jag sitter i soffan med min dator som bränner i knät. Jag försöker hålla värmen. Ja jag har kudde och filt emellan för att inte skada mina inre organ.
Jag känner mig ensam och mår bättre av att skriva av mig. Att det blir ett blogginlägg är nog för att jag äntligen pikat Mannen så mycket att han har köpt en raoter så jag inte behöver slita med mobilt bredband längre. Numera klarar datorn av att logga in på blogg.se
Häromkvällen var jag så sällskapssjuk så jag drog fram ett 1000bitars pussel för att iaf få sitta i samma rum som honom. Han spelade gitarr och jag la färdigt mitt 1000 bitars puzzel på några timmar.
Jag har gjort pepparkakshus. Stolt. Jag gjorde min egen glasyr. (heter det så?, de där vita)
Igår gjorde jag två julgrupper, en till matsasbordet och en till köket.
På lördag ska vi hugga julgran och klä den.
Ute är det -7grader och snö.
Om en vecka är det julafton.
Man borde filma mer, filma pussar. Tänk om någon dör.
Jag vet en julklapp som jag inte får berätta
Jag vet vad jag kommer få av tomten, för jag har köpt det själv :)
Jag är rädd för döden för första gången i mitt liv, jag vill inte dö..
Jag tror inte att jag kommer att vaccinera mig.
Nä, om man skulle gå ut och frysa några minuter och sen sängen.
Sovgott mina trogna läsare. Ni är numera lagom många.
En rörd Anna
Jag har alltid varit lite blödig. Alltid, så länge som jag kan minnas.
Jag gråter när någonting är sorgligt, lyckligt och tragiskt.
Att gråta till filmer är inte konstigt.
Jag började rota bland mina gener när jag inte klarade av dokumentärer.
Jag hittar de gråtande generna på min fars sida. Mina systrar har det oxå, men någonstans känns det som att jag är värst.
Jag gråter så fort jag ser någon annan gråta. I bästa fall kan jag liksom blinka bort tårarna..
Men nu tror jag att jag har passerat gränsen för vad som är ok att sitta och tjuta till...
The giggest looser. det var inte äns final. Men tårarna spruta. Jag har inte äns följ programmet. Men jag blev rörd och lycklig för deras skull...
Extreme home makeover... det kan jag nästan acceptera, men jag blir så rörd när familjen får se huset att jag måste byta kanal. Eller i alla fall sänka.
Varför har jag blivit sån här?
Och sist och minst. Bebisar. Inte barn. Bebisar.
Jag blir helt tokig. Rädd och tokig och gråtig.
Jag blir galen när jag tänker på hur de kom till världen vart de fanns innan de kom osv.
Rörande vackert. tänk att det fungerar....
"Jag ska leta efter en ny tjej"
Det finns nog tjejer som inte säger att de har tränat när de har fått stöna på toaletten. Det finns säkert tjejer som inte hotar mig med att de ska trycka upp röven i ansiktet på mig om ja inte torkar dem på ryggen innan jag smörjer in.
Jag blev tyst...
Finns det tjejer som inte gör det?
Ångest? Stress? 2 dagar
Hur i hela helv**** e ska det ske?
Mamma, pappa, mormor, morfar, farfar, 3 systrar och en bror, en pojke och kanske någon mer som gjort sig förtjänt.
Som vanligt har jag och stora systrarna gjort egenskaps-leken iår igen och eftersom jag har ont om tid på mig så ber jag nu om er hjälp.
Vad är det som är:
varmt, litet och rutigt?
och den andra:
Blommig, batteridrivern och spets
så nu kör vi!
Hjälp mig snälla!
Billig bil för hundrationde gången. Första.....andra....
Check, jag lyckades ta mig in på passagerarsätet. Jag var supernöjd med det, jag menar man kan ju krypa över till förarsidan sen, man måste ju inte gå in där. F kämpade fortfarande med att komma in i sin bil. Jag sträckte mig in och vred igång bilen som helt sagolikt startade utan att jag stampade på gaspedalen 100 gånger. Ännu en gång blev jag stolt över min bil. Jag och J började skrapa våra rutor, och självklart satt frosten bättre än någonsin. F började bli otålig så vi hjälpte henne att få upp hennes bil genom att nästan smälta hennes nyckel med tändaren. Men in kom hon.
J hade bråttom så hon stack hem. Jag och F skrapade vidare.
Klar på utsidan insåg jag att jag skulle vara tvungen att skrapa insidan oxå. (ja, de kan lätt bli så på gamla bilar, och det är inte konstigt. Sagt och gjort, jag öppnade dörren. Eller jag försökta öppna dörren. Bil jävlen hade gått i baklås. Jag kom inte in, och som ni kommer ihåg så hade jag ju satt igång den så nycklarna satt ju i. = omöjligt att öppna igen.
F säger, Men ring Mannen då?
Ja,... men jag har ju inte hans nr. Jag kan inte det... Och vad ska han göra?
F och jag diskuterade hur vi skulle tackla detta. Jag kunde få skjuts av henne hem, men då skulle jag inte komma in i lägenheten eftersom jag inte har någon nyckel. Sen kan man ju inte lämna bilen igång på en parkering...
Jag fick tag på nattstädarna som kunde öppna åt oss så jag kunde få tag på Mannens nr, men han svarade förstås inte. Jag ringde min pappa men han svarade inte heller. Inte så konstigt kanske, klockan hade nu passerat 02.00.
Jag ringde polisen.
De hade ingen bil i Mjölby just nu, den var i Linköping. Men polismannen i luren säger:
- Jag kan koppla dig till assistanskåren i mjölby. De brukar väl handla av er, så han kanske kan hjälpa dig ;)
Och jag hörde hur han log.
Min fråga: Uppmuntrade han svartjobb där?
Sagt och gjort, han kopplade mig och mannen i andra änden som jag antar sov sa att han kunde komma och hjälpa mig men att de skulle kosta 1200kr. Mina alternativ var ju att betala 1200kr och hoppas att han får upp bilen, eller att slå in rutan själv och betala 3000 som jag har för mig att de kostade sist den lilla rutan gick sönder. Jag bad killen komma förbi, han hade inget annat för sig som han så fint uttryckte sig. Vi ses snart och så la vi på.
När klockan hade passerat 02.45 hade han fortfarande inte kommit. Jag och F gick ut och kollade till min bil som fortfarande stod på tomgång. Nu rök det från motorhuvuden.
-Ja, nu är det nog varmt i den iaf sa jag och F och skrattade.
Sen såg vi det. Min backruta hade exploderat. Inte trillat in, men det var som ett nylagt pussel man hänger upp. Ett litet tryck så faller alla.
Jag sprang in och ringde assistanskåren igen. Jag frågade vart fan han var, han sa att han var i skänninge. Du behöver inte komma längre, nu har den stått på tomgång i 1timma och nu sprack bakrutan. Jag går in i bilen själv nu.
-Men jag är ju där alldeles strax. Lilla gumman, vänta där så kommer jag.
- Jag tänker inte betala för det.
- Nej då, Jag kommer och tejpar ihop fönstret åt dig.
Sagt och gjort. 20 min senare var han på plats, han liksom "blåste" upp mitt lås och tejpade igen rutan med stark tejp.
Kör försiktigt hem sa han och log.
Jag och F skildes åt och klockan hade passerat 03.10.
Ni som åkt i min bil kan ju tänka er hur mycket avgaser det luktade i bilen när man knappt kan sitta i den efter att man har stannat i en korsning. AVGASER är ordet.
Passerade netto och såg -8 grader. Där åkte jag förbi med nervevade rutor onsdagmorgon 03.20.
Vill någon köpa min bil? Igår var den sjukt billig.
En vanlig dag på mcd
Idag fick jag höra både det ena och det andra:
-Håll käften din jävla bond-hora!
Du ska inte snacka din jävla fitta!
Kör upp nåt i din torra röv!
Sådär ja. Där stod jag i kassan på Mcd och skakade av en adrenalinkick. Jag var inte förbannad, inte då. Det kom senare. Men mannen jag aldrig har sett förut och förhoppningsvis aldrig mer kommer att se stod framför mig och bara skrek dessa ord. Klockan var endast 8.30 en tisdagmorgon.
Jag vill inte veta vad den stackarn hade hunnit vara med om. För någonstans inom mig hoppas jag att det var någonting specielt som utlöst detta och inte bara att mcd inte kunde servera honom hamburgare och att R inte hörde vad han sluddrade sig fram på med bredaste göteborska.
Och mitt i allt kom jag fram, en liten uppkäftig bondhora. Klart att han blir förbannad.
Mannen kan inte vara mycket över 30 och hade ung kille med sig i sällskapet. Om han nu var far till denna unge vill jag inte veta hur det kommer gå för honom o resten i hans omgivning om han har fått denna uppfostran. Det var nog inte förrens jag kom hem som jag blev förbannad på riktigt.
Mannen sa:
- Ha, Lugn Anna, nästa gång går det nog inte lika bra för honom när han säger det till fel person.
FAN!!!! JAG VILL VARA FEL PERSON!
Eller varför i helvete ska det vara OK att skrika dessa ord till mig?
Varför ska inte jag försvara mig?
Varför ska jag bara ta emot?
Jag kan berätta att jag snabbt slutade le och jag vägrade servera den jävla fläsk knutten mat. Han fick ta sitt sällskap och lämna restaurangen.
Det kan ju knappast vara någonting att skryta med: Jag blev vägrad frukost på Mcd idag. Jag kallade henne bondhora och surfitta och sa att hon hade ett torrtrövhål...
coolt, jävligt coolt.
Blir inga bilder idag heller, jag är en surfitta och tänker fortsätta med det tills imorgon.
Godnatt
