Grevvy svävar vidare

Jag har tankat bilen, fyllt på spolarvätska, kollat oljan och alla möjliga fack/behållare som fanns under motorhuvuden. Jag dammsög hela bilen så nu kan jag ta mig till Stockholmo. Drar imorgon efter jobbet,
Marry jag tar med mig kameran, detta kommer bli en helg att minnas och kunnas blicka tillbaka på. Jag vill bara gå runt och njuta av mina vänner och att våren är påväg.
Nu ska jag dricka ett stort glas vatten och sen jävlar blir det sängen om jag ska palla allt imorgon.


Stora tanken idag:
Allt hade varit mycket smidigare om du hade gått till oss driekt, du tjänar inte ett skit på att starta krig.

Bäst idag: 
Vet du vad snoppen sa till kondomen?
- nej.
Täck mig jag går in!

Klockan halv nio ringer klockan.
Dags att gå upp. Börjar med att pula i köket och ser sedan hur vårt enda bröd hemma ligger öppet. - Du måste åka och handla bröd! skriker jag
-Varför måste jag?
-Därför att du ska straffas för att du inte stänger igen påsen om brödet, nu är de stenhårt.
Han klädde på sig utan någon slags invändning. Han förstod allvaret. Jag tittade ut och sa: Jag tror de är -14 grader. Det ser svin kallt ut. Oh han ska trotsa "ha! jag tror det är -12"
ok. han gick ut. han kommer snabbt in igen. -20 grader!
Jag göttar mig, jag sitter i soffan i pyjamas och han är ute i - 20 grader och skrapar rutor.
DUBBEL STRAFF :) ja så kan det gå...
Det finns nog allt en liten sadist i mig.... hehe

Vad har hänt med henne då? Tänker du nu..

Ja jag kan inte heller svara på den frågan.
Jag sitter i soffan med min dator som bränner i knät. Jag försöker hålla värmen. Ja jag har kudde och filt emellan för att inte skada mina inre organ.
Jag känner mig ensam och mår bättre av att skriva av mig. Att det blir ett blogginlägg är nog för att jag äntligen pikat Mannen så mycket att han har köpt en raoter så jag inte behöver slita med mobilt bredband längre. Numera klarar datorn av att logga in på blogg.se

Häromkvällen var jag så sällskapssjuk så jag drog fram ett 1000bitars pussel för att iaf få sitta i samma rum som honom. Han spelade gitarr och jag la färdigt mitt 1000 bitars puzzel på några timmar.

Jag har gjort pepparkakshus. Stolt. Jag gjorde min egen glasyr. (heter det så?, de där vita)

Igår gjorde jag två julgrupper, en till matsasbordet och en till köket.

På lördag ska vi hugga julgran och klä den.

Ute är det -7grader och snö.

Om en vecka är det julafton.

Man borde filma mer, filma pussar. Tänk om någon dör.

Jag vet en julklapp som jag inte får berätta

Jag vet vad jag kommer få av tomten, för jag har köpt det själv :)

Jag är rädd för döden för första gången i mitt liv, jag vill inte dö..

Jag tror inte att jag kommer att vaccinera mig.

Nä, om man skulle gå ut och frysa några minuter och sen sängen.

Sovgott mina trogna läsare. Ni är numera lagom många.

Jag har alltid varit lite blödig. Alltid, så länge som jag kan minnas.
Jag gråter när någonting är sorgligt, lyckligt och tragiskt.
Att gråta till filmer är inte konstigt.
Jag började rota bland mina gener när jag inte klarade av dokumentärer.
Jag hittar de gråtande generna på min fars sida. Mina systrar har det oxå, men någonstans känns det som att jag är värst.
Jag gråter så fort jag ser någon annan gråta. I bästa fall kan jag liksom blinka bort tårarna..

Men nu tror jag att jag har passerat gränsen för vad som är ok att sitta och tjuta till...
The giggest looser. det var inte äns final. Men tårarna spruta. Jag har inte äns följ programmet. Men jag blev rörd och lycklig för deras skull...

Extreme home makeover... det kan jag nästan acceptera, men jag blir så rörd när familjen får se huset att jag måste byta kanal. Eller i alla fall sänka.
Varför har jag blivit sån här?


Och sist och minst. Bebisar. Inte barn. Bebisar.
Jag blir helt tokig. Rädd och tokig och gråtig.
Jag blir galen när jag tänker på hur de kom till världen vart de fanns innan de kom osv.
Rörande vackert. tänk att det fungerar....

Joj. Igår klockan 06.08 började vårat äventyr som skulle ta oss till Ullared.
Allting gick som på räls och vid Jönköping började diskussionen om vilken väg vi skulle ta. Vi räknade med att vara framme i shoppingmecka klockan 9.45. Vi hade 2 alternativ, antingen den krokiga vägen visa Gisalev eller den lite större och rakare vägen via Värnamo.
Eftersom Evelina körde fick hon välja och hon valde den krokigare vägen. Vid Skeppshult skulle vi svänga av mot Ullared.
Vi satt i bilen och myspratade. Om allt och lite till.
Efter några timmar började vi fundera på om vi borde ha svängt?...
Det öser ner och sikten är inte den bästa. Vi stannar på en stor landsväg och ringer ett samtal.
Vi är i

Fuck.
Vända tillbaka 4 mil eller fortsätta till nästa väg var den stora frågan.
Vi tog E20 mot Göteborg och Falkenberg.
Klockan passerade 10.50 och vi var framme, en chokladkaka senare.

Det var ingen kö in genom dörrarna men sen var det tvärstopp.
Väl inne gick allt bra. Vi orkade inte kolla alla avdelningar men lyckades lösa ut oss i kassan ändå. Jag blev bara påkörd 4 gånger. Två gånger av Evelina och två gånger av Ida.
Väl ute stod det som spö i backen. Vi väntade 6 minuter innan vi hade tagit mod till oss att springa. Då öppnades himlen. Regnvattnet rann i nacken och på benen. Strumporna var blöta och det rann i hårbotten. Väl i bilen, lämnade varorna trotsade ödet och lämnade vagnarna (där de ska stå) traskade vi dyngsura till Erotik-butiken. Vad vi löste ut oss med därifrån är ett helt annat inlägg.

När vi äntligen satt i bilen och skulle åka hem i den igenimmade bilen valde vi att åka den kortare vägen hem. Alltså inte via Halmstad. Regnet fortsatte att ösa ner.

Hemma igen kl 19.00. Perfekt. Jag kom hem med bra saker och en del julklappar. Nästa gång kommer vi inte att missa Skeppshult. Men jag tror inte att vi kommer att ha lika kul nästa gång.

Tack för igår mina vänner.

De svarta prickarna ger en överskåldig blick på hur vi tog oss runt i södra Sverige,. Hur vi liksom cirkulerade runt vårt byte innan vi gjorde attack.
Kanske ska ringa Vägverket och berätta hur Jävla dåligt det är skyltat...
Eller hur Tingeling? :)

Idag fick jag rumpvarma mynt i min hand. IGEN.
Detta har hänt flera gånger men nu var det ändå ett tag sedan. Jag hade liksom glömt hur jävla äckligt jag tycker att det är.
Vad är då rumpvarma pengar?
Jo det är när någon betalar med mynt som är varma. Ja, en del kan vara så varma som 40 grader. Nästan så att de bränns i handen.
Jag vet att denna värme kommer från deras skinkor och det äcklar mig något kolosalt.
Jag skulle förstås aldrig utsätta någon annan för detta..



Nu skrattar mannen högt. ENSAM. Framför TVn. Är det ok?
Bäst jag kollar till honom så att han mår bra.
Att skratta högt när man är ensam är någonting jag aldrig har gjort och jag kan inte förstå det.

Idag är det jag som står för maten. På menyn står det:
Potatisgratäng med fläskkotletter. Rödvinssås
Färskstekt ananas i florinsocker med gräddglass

En bra dag.
Tog bilen till konsum. Skulle lämna tillbaka en film. Passade på att ta med påsen med flaskor och pantburkar. Stannade först vid återvinningen och tömde alla glasflaskor. Kvar i påsen låg 5 pet flaskor. Alltså ca 8kr.
Jag satte mig i bilen igen och Mannen körde till konsum. Jag tittade återigen ner i påsen och sa: Nä, Jag vägrar.
-Vad vägrar du?
- Panta 5 flaskor för 8 kr. Aldrig i livet.
- Det förstår jag. Jag slänger dem så länge du går in och lämnar filmen.
Mannen kaste våra pant flaskor i sopptunnan utanför och jag gick in för att lämna filmen och att köpa bröd.
När jag sedan satte mig i soffan och tänkte igenom vårat agerande blev jag nästan lite paff när jag insåg att man SKA panta flaskorna även om man inte får pengar för det. Man ska göra det för naturen.
Jag fick dåligt samvete.
Kan inte släppa att jag faktiskt hade pantat dem om jag inte hade fått pengar för dem.
Inser nu att jag kunde ha pantat dem och sedan skänkt pengarna direkt för de kan man göra på konsum.
Nu känner jag mig ännu dummare.
Men jag vägrade för att jag skulle få 8 kr. Det är fan oförlåtligt.
Så jävla töntigt

Någon sökte mig. Det gör jag också. Jag har inte tid att leta heller. Men snart kanske det kan finnas tid. Men jag jobbar. Nä, att skylla på jobbet är bara skit snack egentligen. Jag jobbar inte mer nu än jag gjorde för ett år sedan. Jag har bara mer ansvar nu som gör att jag tar hem jobbet oftare än förut.

Mitt privatliv är det som spökar, det är hetsigare än tidigare känns det som. Jag tog tag i träningen för två veckor sedan och om jag inte missminner den enorma smärtan när jag tog sönder mitt knä för 8 år sedan så kanske jag har gjort det igen. Det är inte smärtan precis när jag slet av korsbandet, det är smärtan jag hade efter, när kroppen själv läkte sig genom att låta korsbandet växa fast igen fast åt fel håll. Det är konstant ont när jag lägger tyngd på benet eller när jag har mitt knä helt rakt. Detta drar ner livet.

Min bil dog i torsdags. I måndags fick vi liv i den med mun-mot-mun metoden från pappas bil. Jag blev lycklig igen. Vi köpte ett nytt batteri, beställde ett avgasrör och köpte nya lampor. Jag ville skämma bort min bil. Men så idag 05.10 på morgonen, så hade den dött igen… Har letat efter en ny bil på nätet men vet inte vad jag vill ha. Pappa frågade vad för nåt jag var ute efter och mina krav var/är: att man ska kunna stå på tomgång, stjärt-värme, servostyrning, 5 dörrar och centrallås. Kan man öppna bagageluckan så vore det fint.

Vi ska flytta. Jag och Pojken alltså. Vi har fått vara med under hela renoveringen och lagt oss i. Jag har till och med varit med och ritat köket J Vi har valt tapeter, golv, och ännu mer tapeter. Nu har vi äntligen beställt kakel till köket. Det blir grönt? Men det blir nog vackert. Vi satte oss och åt lunch och sa i samma sekund ”Nu har i gjort att jobbiga beslut” sen gjorde vi hi-5. Samma kväll så fick vi reda på att alla lampor ska/måste inhandlas till senast början av nästa vecka som ska finnas i kök och badrum. Min och Pojkens blick sjönk ner. Vi har varit i golvets värld, tapeternas värld och kaklets. Nu ska vi snart ge oss in o lampornas värld. Jag klagar inte det är inte alla som får chansen att vara med och påverka, men man ska veta hur mycket det finns att välja på och hur jobbigt det faktiskt är att ta alla beslut. Jag börjar förstå dem som bygger husen från grunden. För vart ska eluttagen sitta? Vilka lampknappar ska man ha och hur höga lister blir bra på väggen, och hur högt ska kaklet gå i köket? Jag håller på att falla ihop. Har aldrig kollat i så många inredningstidningar för att sedan luska ut hur det kanske kommer att se ut i vår lägenhet… Kul är det men det tar mycket energi från oss också.  Man ska inte hoppas för allt för mycket men om två veckor kommer vi nog kunna röra oss från den här lilla lägenheten och det ska bli helt underbart!

Ok, vem var det som efterlyste mig och vilka orkade ta sig igenom allt mitt babbel?
Vad är det som ni vill läsa av mig? Vad är det som gör att ni klickar på min länk?