En vanlig dag på mcd
Idag fick jag höra både det ena och det andra:
-Håll käften din jävla bond-hora!
Du ska inte snacka din jävla fitta!
Kör upp nåt i din torra röv!
Sådär ja. Där stod jag i kassan på Mcd och skakade av en adrenalinkick. Jag var inte förbannad, inte då. Det kom senare. Men mannen jag aldrig har sett förut och förhoppningsvis aldrig mer kommer att se stod framför mig och bara skrek dessa ord. Klockan var endast 8.30 en tisdagmorgon.
Jag vill inte veta vad den stackarn hade hunnit vara med om. För någonstans inom mig hoppas jag att det var någonting specielt som utlöst detta och inte bara att mcd inte kunde servera honom hamburgare och att R inte hörde vad han sluddrade sig fram på med bredaste göteborska.
Och mitt i allt kom jag fram, en liten uppkäftig bondhora. Klart att han blir förbannad.
Mannen kan inte vara mycket över 30 och hade ung kille med sig i sällskapet. Om han nu var far till denna unge vill jag inte veta hur det kommer gå för honom o resten i hans omgivning om han har fått denna uppfostran. Det var nog inte förrens jag kom hem som jag blev förbannad på riktigt.
Mannen sa:
- Ha, Lugn Anna, nästa gång går det nog inte lika bra för honom när han säger det till fel person.
FAN!!!! JAG VILL VARA FEL PERSON!
Eller varför i helvete ska det vara OK att skrika dessa ord till mig?
Varför ska inte jag försvara mig?
Varför ska jag bara ta emot?
Jag kan berätta att jag snabbt slutade le och jag vägrade servera den jävla fläsk knutten mat. Han fick ta sitt sällskap och lämna restaurangen.
Det kan ju knappast vara någonting att skryta med: Jag blev vägrad frukost på Mcd idag. Jag kallade henne bondhora och surfitta och sa att hon hade ett torrtrövhål...
coolt, jävligt coolt.
Blir inga bilder idag heller, jag är en surfitta och tänker fortsätta med det tills imorgon.
Godnatt
Skapa
Jag/vi vet vad vi ska vara för någonting men innan vi kan vara det så måste vi skapa.
Det är jag och Ida som ska skapa denna outfit.
Aghh
Fredag
Kom alldeles nyss på att det är Fredag.
En jävligt bra Fredag trots allt.
Ni vet en såndär dag man vaknar av sig själv, utvilad.
Liksom studsar upp ur sängen äter god frukost, klär sig och känner sig snygg.
Jag har lagat mat som var mycket god, betalat räkningar, förberett lite papper inför ett samtal på jobbet.
Och nu snart ska jag åka och jobba resten av denna Fredag.
Men vet ni?
Det gör liksom ingenting.
Konstig k¨änsla ändå...
Ge mig ett H
jag har haft det i 1½ vecka, men vad hjälper det?
Inatt har jag jobbat jobbat och jobbat.
Åkte till och med till Tornby för att köpa glassmix.
De är väl självaste fan.
Låt mig vara ifred!
Sen hamnde vi på en gård där ett gäng lumpar killar skulle bygga om och behövde vår hejja remsa för att få reda på vad det var vi skulle bygga. Gurra ringde och väckte mig efter : Ge mig ett H, (alla skriker H) ge mig ett O (alla skriker O) sen vaknade jag. Undrar jag vad det var de skulle bygga.... ho?
hur svårt kan det vara?
det är såå sant som det är sagt. För när man pratat med dom betyder det att man har fått en morot och beröm. Inte bara skit. Inte bara -gör såhär, -gör det, osv.
Då är det, -bra jobbat!, - vi har planer osv...
det finns tillfällen som dom borde ta vara på. Tillfällen där vi alla är samlade. men tillfällena tas inte på allvar.
Fan, har vi gjort någonting bra på 1 månad?
orkar inte.
inte som vi tänkt
"det gick väl bra idag?"
" Nä, jag är inte nöjd."
"Vaddå då?"
"Det var inte världens bästa dag som vi hade tänkt oss"
egentligen gick det inte dåligt.
Det är nog bara att vi kräver väldigt mycket av oss själva.
Och idag gick ta mig fan hela dagen ut på att jobba igen de där 30 min som vi tappade någonstans mellan 730-10.00.
Satan
Imorgon är det revanch
Nu är spåret avklarat och det är duschen som gäller...
Vilka kläder som får följa med återstår att se...
Svårt de där med en svensk vår/sommarkväll. man kan aldrig så noga veta.
Dag 28
Men så slog det mig, det är såhär varje dag. Man måste greppa din hand direkt annars ger du den aldrig mer den dagen. Och väljer jag att klara mig själv så motarbetar du mig hela dagen. Som att du ska straffa mig. Att det aldrig bara att få vara bra.
Ger man inte 100% så är allt jobbigt.
Nu sitter jag här och laddar för ännu en kväll tillsammans med dig. Måtte du vara på min sida idag.
Orka?
vi håller på att göra slut....
Vi har 28 dagar kvar på oss att få det här förhållandet att hålla.
Snarare att Du ska bevisa för mig att det var värt det.
Fem svettiga år.
Är detta slutet?
Mitt längsta förhållande håller på att spricka.
Ärligt talat så vet jag inte om det går att rädda.
Hur ska jag klara mig utan dig?
Du har alltid funnits där. Även om du alltid inte har velat mitt bästa hela tiden så har du ärligt talat aldrig vänt mig ryggen. Jag har haft så sjukt kul tillsammans med dig. Du har format mig till en annan människa, en människa jag aldrig trodde fanns där under mitt skinn. Men du har tvingat fram henne. Så hur ska jag klara mig nu? Är det detta jag vill?
Är jag verkligen inte redo för att kämpa för detta? Tänker jag bara ge upp?
Kommer du finnas kvar?
Upp till bevis nu. Ge mig ett tecken.
28 dagar som sagt. sen är det kört.
jaha?
Jag har handlat, varit på toaletten, satte mig vid datorn och har nu läst igenom alla bloggar som jag följer.
Jaha, och nu då?
Vad händer sen?