Grevvy svävar vidare

Är du lycklig?

-          Vad fan är det för fråga?

-          Så kan man väl inte fråga heller?

-          VA?! Varför undrar du det?

Ja, varför undrar jag det… För att alla som jag har frågat på sista tiden reagerar med lite ilska, generat fniss med en massa bortförklaringar. Ingen var för övrigt lycklig.

Är inte det egentligen ganska sorgligt? Jag har säkert frågat 10 personer i mitt liv och ingen av dessa är lyckliga. Ingen av dem sa heller att de var olyckliga. Nu frågade jag ju inte det heller, för om jag hade frågat det så hade det liksom blivit en följd fråga som varken personen eller jag hade velat prata om. Antar jag. Vem vill vara olycklig? Vem vill vara lycklig?

Jag kan fråga mig själv, här och nu framför er.
”Anna, är du lycklig?”
Ja, jag är lycklig. Men jag kan vara lyckligare. (så egentligen är jag ju inte lycklig)
Jag fortsätter och säger ” det skulle kunna vara värre”
Jaha, Svenne.

Har ni någonsin upplevt känslan som kan kommer över en som håller i sig i några sekunder, när man nästan kan höra änglarna spela och livet spelas upp i slowmotion. Det pirrar i magen som att man är kär och man ler utan att tänka sig för. Dessa stunder brukar jag bara hinna tänka ”Shit jag är lycklig” sen är känslan över och man känner att man är hungrig eller kissnödig. Men det spelar mindre roll. Känslan finns och den kommer med jämna mellanrum. När attackerar känslan er? Vart befinner ni er och vad hinner ni tänka?

Någon sökte mig. Det gör jag också. Jag har inte tid att leta heller. Men snart kanske det kan finnas tid. Men jag jobbar. Nä, att skylla på jobbet är bara skit snack egentligen. Jag jobbar inte mer nu än jag gjorde för ett år sedan. Jag har bara mer ansvar nu som gör att jag tar hem jobbet oftare än förut.

Mitt privatliv är det som spökar, det är hetsigare än tidigare känns det som. Jag tog tag i träningen för två veckor sedan och om jag inte missminner den enorma smärtan när jag tog sönder mitt knä för 8 år sedan så kanske jag har gjort det igen. Det är inte smärtan precis när jag slet av korsbandet, det är smärtan jag hade efter, när kroppen själv läkte sig genom att låta korsbandet växa fast igen fast åt fel håll. Det är konstant ont när jag lägger tyngd på benet eller när jag har mitt knä helt rakt. Detta drar ner livet.

Min bil dog i torsdags. I måndags fick vi liv i den med mun-mot-mun metoden från pappas bil. Jag blev lycklig igen. Vi köpte ett nytt batteri, beställde ett avgasrör och köpte nya lampor. Jag ville skämma bort min bil. Men så idag 05.10 på morgonen, så hade den dött igen… Har letat efter en ny bil på nätet men vet inte vad jag vill ha. Pappa frågade vad för nåt jag var ute efter och mina krav var/är: att man ska kunna stå på tomgång, stjärt-värme, servostyrning, 5 dörrar och centrallås. Kan man öppna bagageluckan så vore det fint.

Vi ska flytta. Jag och Pojken alltså. Vi har fått vara med under hela renoveringen och lagt oss i. Jag har till och med varit med och ritat köket J Vi har valt tapeter, golv, och ännu mer tapeter. Nu har vi äntligen beställt kakel till köket. Det blir grönt? Men det blir nog vackert. Vi satte oss och åt lunch och sa i samma sekund ”Nu har i gjort att jobbiga beslut” sen gjorde vi hi-5. Samma kväll så fick vi reda på att alla lampor ska/måste inhandlas till senast början av nästa vecka som ska finnas i kök och badrum. Min och Pojkens blick sjönk ner. Vi har varit i golvets värld, tapeternas värld och kaklets. Nu ska vi snart ge oss in o lampornas värld. Jag klagar inte det är inte alla som får chansen att vara med och påverka, men man ska veta hur mycket det finns att välja på och hur jobbigt det faktiskt är att ta alla beslut. Jag börjar förstå dem som bygger husen från grunden. För vart ska eluttagen sitta? Vilka lampknappar ska man ha och hur höga lister blir bra på väggen, och hur högt ska kaklet gå i köket? Jag håller på att falla ihop. Har aldrig kollat i så många inredningstidningar för att sedan luska ut hur det kanske kommer att se ut i vår lägenhet… Kul är det men det tar mycket energi från oss också.  Man ska inte hoppas för allt för mycket men om två veckor kommer vi nog kunna röra oss från den här lilla lägenheten och det ska bli helt underbart!

Ok, vem var det som efterlyste mig och vilka orkade ta sig igenom allt mitt babbel?
Vad är det som ni vill läsa av mig? Vad är det som gör att ni klickar på min länk?