Grevvy svävar vidare

Klockan passerar 0130 och vi ska bege oss hem från jobbet. Minus 6 grader och vi ska skrapa rutor. Vi är 3 små hoppfulla flickor som ska hem och sova. Först kommer ingen av oss in i någon bil. J är först in i sin. Jag håller tummarna i smyg att min bil för en gång skull ska bete sig normalt.
Check, jag lyckades ta mig in på  passagerarsätet. Jag var supernöjd med det, jag menar man kan ju krypa över till förarsidan sen, man måste ju inte gå in där. F kämpade fortfarande med att komma in i sin bil. Jag sträckte mig in och vred igång bilen som helt sagolikt startade utan att jag stampade på gaspedalen 100 gånger. Ännu en gång blev jag stolt över min bil. Jag och J började skrapa våra rutor, och självklart satt frosten bättre än någonsin. F började bli otålig så vi hjälpte henne att få upp hennes bil genom att nästan smälta hennes nyckel med tändaren. Men in kom hon.
J hade bråttom så hon stack hem. Jag och F skrapade vidare.
Klar på utsidan insåg jag att jag skulle vara tvungen att skrapa insidan oxå. (ja, de kan lätt bli så på gamla bilar, och det är inte konstigt. Sagt och gjort, jag öppnade dörren. Eller jag försökta öppna dörren. Bil jävlen hade gått i baklås. Jag kom inte in, och som ni kommer ihåg så hade jag ju satt igång den så nycklarna satt ju i. = omöjligt att öppna igen. 
F säger, Men ring Mannen då?
Ja,... men jag har ju inte hans nr. Jag kan inte det... Och vad ska han göra?
F och jag diskuterade hur vi skulle tackla detta. Jag kunde få skjuts av henne hem, men då skulle jag inte komma in i lägenheten eftersom jag inte har någon nyckel. Sen kan man ju inte lämna bilen igång på en parkering...
Jag fick tag på nattstädarna som kunde öppna åt oss så jag kunde få tag på Mannens nr, men han svarade förstås inte. Jag ringde min pappa men han svarade inte heller. Inte så konstigt kanske, klockan hade nu passerat 02.00. 
Jag ringde polisen. 
De hade ingen bil i Mjölby just nu, den var i Linköping. Men polismannen i luren säger:
- Jag kan koppla dig till assistanskåren i mjölby. De brukar väl handla av er, så han kanske kan hjälpa dig ;) 
Och jag hörde hur han log.
Min fråga: Uppmuntrade han svartjobb där?
Sagt och gjort, han kopplade mig och mannen i andra änden som jag antar sov sa att han kunde komma och hjälpa mig men att de skulle kosta 1200kr. Mina alternativ var ju att betala 1200kr och hoppas att han får upp bilen, eller att slå in rutan själv och betala 3000 som jag har för mig att de kostade sist den lilla rutan gick sönder. Jag bad killen komma förbi, han hade inget annat för sig som han så fint uttryckte sig. Vi ses snart och så la vi på. 
När klockan hade passerat 02.45 hade han fortfarande inte kommit. Jag och F gick ut och kollade till min bil som fortfarande stod på tomgång. Nu rök det från motorhuvuden. 
-Ja, nu är det nog varmt i den iaf sa jag och F och skrattade.
Sen såg vi det. Min backruta hade exploderat. Inte trillat in, men det var som ett nylagt pussel man hänger upp. Ett litet tryck så faller alla. 
Jag sprang in och ringde assistanskåren igen. Jag frågade vart fan han var, han sa att han var i skänninge. Du behöver inte komma längre, nu har den stått på tomgång i 1timma och nu sprack bakrutan. Jag går in i bilen själv nu.
-Men jag är ju där alldeles strax. Lilla gumman, vänta där så kommer jag.
- Jag tänker inte betala för det.
- Nej då, Jag kommer och tejpar ihop fönstret åt dig.
Sagt och gjort. 20 min senare var han på plats, han liksom "blåste" upp mitt lås och tejpade igen rutan med stark tejp.
Kör försiktigt hem sa han och log.
Jag och F skildes åt och klockan hade passerat 03.10.
Ni som åkt i min bil kan ju tänka er hur mycket avgaser det luktade i bilen när man knappt kan sitta i den efter att man har stannat i en korsning. AVGASER är ordet.
Passerade netto och såg -8 grader. Där åkte jag förbi med nervevade rutor onsdagmorgon 03.20.

Vill någon köpa min bil? Igår var den sjukt billig.