Grevvy svävar vidare

med handen på hjärtat

Helt ärligt och med handen på hjärtat.
Jag ska städa egentligen. I mitt kök står förfesten kvar som vi lämnade den i lördagsnatt.
Jag har all tid i världen nu att fixa det, men jag orkar inte. Jag har inte lust.

Fattar inte själv längre.
Ena dagen är det, det absolut viktigaste i mitt liv. Ett liv utan skulle få mitt liv att rasa ihop.
Utan det är jag inte hel och ingenting skulle fungera.
Men, så finns det dagar då jag känner att ett liv med det skulle bli en katastrof. Jag skulle inte kunna leva en dag med det. Jag får för mig att det är en smitta som äcklar mig.
Dagar jag inte äns tänker på det. Dagar som denna, (ja tills nu då) jag har inte haft en tanke.
Inte konstigt att jag blir förvirrad, Jag vet inte själv vad jag vill..
Kanske att allt bara händer på mina villkor?
jag orkar inte... skit oxå

Det kallas Borderline. Kolla upp symtom, och jag tror att du får många svar på din hjärnas problem. Finns hjälp att få

Påstår du att hon är borderlinestörd? Känner du henne över huvudtaget?

skulle inte påstå att man är störd. Utan att man faktiskt inte kan hjälpa om man drabbas, biologiskt så föds man med en viss grad känslighet, och denna känslighet utvecklas. Om man under uppväxt inte får den kärlek som man behöver ( alla har vi ju olika behov ), så kan man må dåligt av detta. Men som sagt, vill man må bättre så finns det bra hjälp. Bara för ens eget bästa. Absolut inget nedvärderande, snarare tvärtom, då många som har en Borderline har mycket stor förmåga till att utveckla känslor och diskutera dem. Och mycket av detta kan man läsa i denna blogg. Jag känner inte henne, men jag har många års erfarenhet av det jag skriver. Vill absolut inte själpa utan hjälpa. Detta får inte missuppfattas.

Helt sjukt, men jag sökte på Borderline och läste lite om det...
Är det farligt att vara drabbad? Kan man bli botad liksom? Vänder mig till dig Cindy som verkar ha koll..
Många symtom stämmer nämligen in på det som man kan läsa här....

Absolut inte farligt! Bara man är medveten om att man har det så kan man ju helt enkelt bara leva med det. Det är oftast det som är det svåra, att inse att man har borderline. Det finns ju olika grader i sjukdomen. De flesta lever helt normalt, men att man har en större procent känslighet i kroppen. Och att man då kan ha svårare resp. lättare för olika situationer. Frågor? ....

http://sv.wikipedia.org/wiki/Borderline

Men vad fan? Skämtar ni med mig eller?