Grevvy svävar vidare

Ja tomt är ordet.
Nu försvann du från mitt liv för säkert 98e gången. undrar om det var sista?
Alla andra gånger har jag trott det och kanske även denna gång.
Lika bäst.
Du känner mig och ni alla andra oxå. Samtidigt som INGEN av er vet någonting om mig.
Jag är bara en stor fet jävla lögn.
"jag kommer aldrig mer tillåta dig att såra mig"
men om man ser det från min synvinkel så kommer jag ALDRIG mer låta dig såra mig.
"du är en egotrippad jävel"
Om man frågar mig så tycker jag bara synd om mig själv samtidigt som jag slåss med mitt samvete.
"jag kommer att varna alla andra för dig"
och jag för dig.
rörande överens. Skönt. vi älskar varandra.

jag har gjort det igen. jag orkar inte mer. Jag orkar med mig själv.
Det var inte så jag menade, och de vet bara jag. Hur man än säger det så kommer det låta åt helvete.
Spring ifatt nu, jag har stannat.

Minnen kom tillbaka och tårarna sprutade, trodde jag har klarat mig förbi det där. men icke.
Det gör ont i hela magen och det känns som jag vill kräkas.
"du är så lätt"
men du då?
Ibland måste man se till sig själv innan man dömmer någon annan. Nä nu skiter jag i det här. Jag är inte deprimerad ja är bara just nu i skrivande stund jävligt förbannad.
På mig själv?
ja men både och på nåt lustigt sätt.
måste jag acceptera den jag är eller kan jag ändra på det?

Alla barnen tittade ner för stupet,
utan Anna, hon hann inte stanna