Grevvy svävar vidare

Igår morse när jag lämnade lägenheten för att åka till Stockholm mötte jag målaren på parkeringen.
Till min stora skräck hälsade han på mig. Som om han kände mig.
Så som fansen skrev och ropade efter sina Big Brother Idoler. Efter att ha iakttagit någon en längre tid så tror man att man känner dom. Målaren har alltså spenderat mer timmar utanför mitt fönster än vad jag tror.
Nu hela morgonen har vi umgåts. Jag sitter vid datorn och dricker te och han står utanför o fryser.

Ekot kom tillbaka igår men inte så som jag hade önskat.
Varken bra eller dåligt, det var vagt. förvirrande.
Jag hoppade, du står kvar, du tar inte klivet tillbaka och eller inte klivet fram för att se om jag överlevde.
Varför?

 
Hets mot folkgrupp kan jag tycka.
otäck och skrämmande...