Grevvy svävar vidare

Jag lever, men jag har inte haft tid att blogga. Ja så är det. Jag har inte varit ensam sen i fredags förmiddag. Sånt är livet. Det är då ett och annat "problem" uppstår som jag nu precis har lyckats lösa.
Jag vill inte säga att det är synd om mig på något sätt, jag har njutit av varje sekund.
(lite synd om mig är det faktiskt, jag har bränt mig, och en gång till idag..)

Nu är det stress som är ordet.
Om en timma ska jag vara duschad, uppklädd och påväg till förfesten. Ingen har väl missat Juldagen i Parken?
Shit de är överskattat, men bara tanken på att få komma till förfesten och krama om alla änglar som äntligen har kommit hem får det att pirra i min mage. Längtar som fan...
Imorgon ska Anna upp med Tuppen och därför hålla sig städad ikväll. Det kommer bli en grym utmaning.
Men om jag tror rätt vet jag en som kommer att ha det ännu svårare, Jo Sandy såklart.
Jag ska försöka hålla ett öga på henne.
hur min kväll går kommer imorgon, o då ska de lägga ut, svart på vitt.

Juldagen förra året var ganska blöt. Den slutade även i katastrof. Hoppas verkligen att denna kväll blir bättre...


Föresten hos Maria


Ha klockrent, Sandy förra året såg ut såhär.. det ser ut som jag låg sämst till då :S