"Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte äns kan leva jämnställt med den vi älskar?"
Taget rakt av BITTER FITTAN av Maria Sveland
"Han såg så stolt ut när han fotograferade sin familj. Jag lovar att han är en sån som skalar apelsiner åt sina barn. Och sin fru. Män som skalar apelsiner är extremt ovanliga i det offentliga rummet. Precis som män med medhavd matsäck eller lunchlåda är ovanliga på arbetsplatser. Jag älskar män som skalar apelsiner. Det finns en slags vacker noggranhet, ett tålamod och en omsrog i apelsinskalandet. Ett sätt att visa kärlek i det lilla, att vilja ge utan att nödvändigtvis få tillbaka, för det ända du får tillbaka är besprutningsmedel på händerna. en sann prestigelös kärlekshandling som går på tvärs mot mycket i mannsrollen."
Jag är inte feminist. Med handen på hjärtat så vet jag nog inte till 100% vad dom/det tår för. Men sak är säker att boken "Bitter Fittan" gjorde mig så arg. Jag har aldrig känt mig så maktlös. Kvinnor som säger att vi är nedtryckta, att männen utnyttjar oss och att vi inte har samma rättigheter i samhället får mig att som kvinna känna mig sämre. Innan har jag inte tänkt på det.
Varför skulle inte jag vara hemma med mitt barn dom första månaderna? Varför skulle inte jag amma min egen unge? Jag kan inte beskriva känslan jag fick i mig när jag löste boken. På något sätt skulle jag avråda alla från att läsa den, men samtidigt tog den upp saker som jag aldrig har tänkt på. Författaren har vinklat våra vardagliga sysslor i ett vad man kan kalla ett jävligt bitter-fittigt sätt. (så som hon själv skriver) Jag vet inte, men jag tror att jag diskar för att jag vill diska, jag tror att jag handlar för att jag vill handla. Det är ingen som tvingar mig. Eller?
Författarinnan Maria Sveland skriver om det svenska samhället och uppfostran som skiljer flickor och pojkar.
Som min vän Fia sa, "Ja, det finns ju pojkflickor, men man har ju aldrig hört talas om flickpojkar"
så jäkla sant.
Nä jag blir förbannad och var bara tvungen att skriva av mig..
Det är en sömnlös natt jag har framför mig. Vet inte hur jag ska få den att passera.
Nä men läs boken, men jag blev en riktigt bitterfitta av att läsa den. När min Pojke ringer och jag blir förbannad på honom och i stort sätt slänger på i örat på honom. i samma veva inser jag att det är boken jag är arg på och INTE min pojke. Skriver ett sms och skyller på bok-helvetet jag läser och han därpå svarar jag ska kasta skiten i sjön.
Det gjorde jag inte, jag läste ut den. nu en vecka senare är jag inte lika bitter längre, men jag tänker på det "jämställda Sverige" vi lever i på ett helt annat sätt.
Tog en svensk Damtiding och kunde kritisera varenda uppslag. Det är ju vi kvinnor som fan vill vara de svaga i samhället! "gå ner i vikt på 3 veckor" "Hitta din personliga diet" "Nya städredskap som gör det lite roligare" Va fan? Står det någonting liknande i männen tidningar eller?
fan jag orkar inte.
Jag har varnat dig, läs boken och du blir en bitter fitta.
Själv kurerar jag mig så fort jag bara kan för det är inte kul.
"Han såg så stolt ut när han fotograferade sin familj. Jag lovar att han är en sån som skalar apelsiner åt sina barn. Och sin fru. Män som skalar apelsiner är extremt ovanliga i det offentliga rummet. Precis som män med medhavd matsäck eller lunchlåda är ovanliga på arbetsplatser. Jag älskar män som skalar apelsiner. Det finns en slags vacker noggranhet, ett tålamod och en omsrog i apelsinskalandet. Ett sätt att visa kärlek i det lilla, att vilja ge utan att nödvändigtvis få tillbaka, för det ända du får tillbaka är besprutningsmedel på händerna. en sann prestigelös kärlekshandling som går på tvärs mot mycket i mannsrollen."
Jag är inte feminist. Med handen på hjärtat så vet jag nog inte till 100% vad dom/det tår för. Men sak är säker att boken "Bitter Fittan" gjorde mig så arg. Jag har aldrig känt mig så maktlös. Kvinnor som säger att vi är nedtryckta, att männen utnyttjar oss och att vi inte har samma rättigheter i samhället får mig att som kvinna känna mig sämre. Innan har jag inte tänkt på det.
Varför skulle inte jag vara hemma med mitt barn dom första månaderna? Varför skulle inte jag amma min egen unge? Jag kan inte beskriva känslan jag fick i mig när jag löste boken. På något sätt skulle jag avråda alla från att läsa den, men samtidigt tog den upp saker som jag aldrig har tänkt på. Författaren har vinklat våra vardagliga sysslor i ett vad man kan kalla ett jävligt bitter-fittigt sätt. (så som hon själv skriver) Jag vet inte, men jag tror att jag diskar för att jag vill diska, jag tror att jag handlar för att jag vill handla. Det är ingen som tvingar mig. Eller?
Författarinnan Maria Sveland skriver om det svenska samhället och uppfostran som skiljer flickor och pojkar.
Som min vän Fia sa, "Ja, det finns ju pojkflickor, men man har ju aldrig hört talas om flickpojkar"
så jäkla sant.
Nä jag blir förbannad och var bara tvungen att skriva av mig..
Det är en sömnlös natt jag har framför mig. Vet inte hur jag ska få den att passera.
Nä men läs boken, men jag blev en riktigt bitterfitta av att läsa den. När min Pojke ringer och jag blir förbannad på honom och i stort sätt slänger på i örat på honom. i samma veva inser jag att det är boken jag är arg på och INTE min pojke. Skriver ett sms och skyller på bok-helvetet jag läser och han därpå svarar jag ska kasta skiten i sjön.
Det gjorde jag inte, jag läste ut den. nu en vecka senare är jag inte lika bitter längre, men jag tänker på det "jämställda Sverige" vi lever i på ett helt annat sätt.
Tog en svensk Damtiding och kunde kritisera varenda uppslag. Det är ju vi kvinnor som fan vill vara de svaga i samhället! "gå ner i vikt på 3 veckor" "Hitta din personliga diet" "Nya städredskap som gör det lite roligare" Va fan? Står det någonting liknande i männen tidningar eller?
fan jag orkar inte.
Jag har varnat dig, läs boken och du blir en bitter fitta.
Själv kurerar jag mig så fort jag bara kan för det är inte kul.
Kommentarer
Trackback