en borg
Jag är vaken igen.
Jävla sjuka mardröm har fått mig att kliva upp. (jo jag somnade faktiskt till nu 1 timma.)
Allt började med att jag inte kunde somna med stängd mun. Låg och vred mig för att komma i en ställning där min käke kunde hållas stängd. Sen insåg jag att det inte var min sovsäck jag låg i. Jag hade inte äns något under så det var stenhårt.
Killarna från Mcd som har slutat nu för att göra lumpen satt några meter bort och såg allmänt dräggiga ut.
Det visade sig att dom hade störtat med planet för 20 år sedan här och dom kommer inte ut. De pratade något om att "de andra" är fortfarande kvar o kommer inte att släppas förens de är friska...
Linda tröttnade på den här skiten och smet ut en dag tillsammans med en annan tjej.
Jag insåg att det var att gilla läget. En tjej som jag egentligen inte känner, men som jag vet mycket om var oxå inlåst i borgen. Vi startade en blogg tillsammans. (inte bara hon och jag utan alla vi) vi var säkert ett gång på 5 tjejer. Vi skulle ta bilder till bloggen men det var kolsvart inne i vårt rum. Tjejen som jag egentligen inte känner slog sig iordentligt, hon skrek "aj min armåge" men höll sig för halsen. Ingen annan fattade i rummet så jag hjälpte henne med att berätta att det var hennes adamsäpple som hade åkt på stryk. När hon hade fått tillbaka luften ställde hon sig upp och drog till mig. (jag har fortfarande ont)
Jag trottnade på skten och bestämde mig för att hänga på Linda. bort bort bort.
En dvärg var villig att hjälpa mig ut.
Det var en stoooor port, utanför den porten kom vi till en stooor hall som var som en labyrint.
En stor gris stod bunden vid ena hörnet.
Dvärgen sa åt mig att gå snabbt, men jag hade så mycket att se på. Skulle precis gå förbi grisen när den tittade på mig. och helt plötsligt började det att blåsa. Jag kunde knappt gå. Jag fick slita mig framåt för varje steg.
När jag äntligen hade kämpat mig utför den stora dörren smällde den igen och ett stort rött märke började lysa i marken. den starka blåsten började igen och utanför dörren kom stora cement väggar ner i marken så jag inte kunde röra mig. Dvärgen var borta. Jag var fast och ensam.
Helt plötsligt försvann väggarna och på grusvägen utanför kom Jonathan gående med en stor gris till (eller om de ev. var samma) vinkade och tittade på mig och sa: Hej hej! Vad konstigt! Frysen gick ner i temp när märket därborta började lysa!" jag hann inte svara innan han var borta.
En stor bil kom in på vägen. Linda klev ur. Hon var as förbannad. -De hade inte äns bindor där hemma längre!
Chauffören klev ut som var ingen mindre än Y-jonna. Hon skrattade höhöhö, vad har de tagit åt er? Två stycken som ska till Motala samma dag. Ska du tillbaka hem hit sen oxå? höhöhö
Jag vaknade. O helt ärligt vill jag inte somna om, till min stora glädje hade jag bara sovit i 1 timma..