Grevvy svävar vidare

Har idag insett att jag aldrig kommer att kunna starta en ny epok av mitt liv. Eller fel av mig.
Jag kommer kunna starta en ny, det har jag redan gjort, men jag kommer aldrig att bli kvitt den gamla.
Den kommer att komma ifatt mig hela tiden.
Jag kanske glömmer och förtränger, men det finns andra människor i min närhet som aldrig komma glömma.
Ni som blev sårade, lurade, ensamma och även ni som blev glada, överraskade och trygga.
Men jag måste säga stopp.
Jag vill inte vara med längre. Jag hoppar av. Jag börjar om på någonting nytt. Någonting som jag kan stå för.
De sista jag vill är att ännu en gång såra den som jag älskar mest.
Jag kommer aldrig att bli förlåten, ja kommer aldrig att glömma känslan.
Kommer aldrig att glömma de tomma ögonen, aldrig glömma känslan när hjärtat ger upp.
Det blev stora sår, sår som aldrig kommer att läka.

Drömmer mig bort, bort dit ingen når mig...