oändligheten
Månen lyser typ upp himlen.
Stjärnorna får den svarta himlen att de trygg ut.
Ett lugn sprider sig.
Mysbyxorna är på
en rykande kopp te håller mig sällskap
Har bara för några dagar sedan släppt en stor sten från min kropp. Känslan är grymm när kroppen lättar. Men nästan samma dag tar jag upp en ny sten att konka på. Kommer man alltid att ha en sten med sig eller kommer man till en tid i livet då man inte längre är bärare? Kommer man komma till den dagen då man inte längre behöver bära dem? Jag vet inte om jag kommer att orka mkt längre till.....
Det sägs att man ska använda sig av konkreta saker... hur uppstod då ordet "oändligt"???
Läste om rymden alldeles nyss. Den är "oändlig" det finns inget slut. De stod om svarta hål som rörde sig snabbare än ljuset och allt möjligt. Saker och ting sögs in i de svarta hålen och försvann... Är det att vara konkret? Någonstans där slutade min hjärna att fungera och min fantasi tog över. men oändligt. ärligt. jag kan inte äns fantisera om det. Det tar liksom stopp där. Hjärnan säger ifrån. Någonting som är oändligt är omöjligt...
Känslan som kommer när hjärnan slår ifrån är oxå omöjlig att beskriva. det är så okonkret som de bara kan bli. man kan liksom inte ta på det....
Nu var det längesedan jag bara satt och skrev ner mina tankar. Har en massa tankar pågång men det är någonting som hindrar mig från att få ner dem i skrift. Ska tänka lite på hur jag ska lyckas..
Känslan som är i min kropp stör mig som fan. Jag kan inte sätta ord på den och jag kan inte släppa den. Den har snart funnits där i över 2 månader. Jag brukar inte vara seg på att gå vidare och släppa saker, men det här verkar har svetsat sig fast vid mig. Och ja gör ingenting åt det heller. Vad som håller på att hända eller vad som har hänt har jag inte en aning om. Du är svår. Vi kan prata om ALLT och då menar jag verkligen allt, förutom just det här. Fan det är så störande.
på nåt sätt vill jag såra dig. Såra dig ordentligt. eller de är vad jag brukar göra när saker händer. Tror jag kan såra dig, men samtidigt vet jag inte om du skulle bry dig. Vi pratar ju inte med varandra så de är ju inte så lätt...
Du är en person som jag verkligen respekterar och avgudar. Avgudar är ett stort ord men jag tror att det passar in. inget annat ord skulle beskriva det bättre. har sån sjuk respekt för dig.. Har nog aldrig känt såhär för någon innan. Att stå bredvid dig så att vi har kroppskontakt är som att tanka en bil. Bilen får ny energi och kan gå hur många mil till som helst. Ibland får jag sånt sug av att bara vara dig nära. att nudda dig. Jag behöver ingenting annat än energi.
Hur ska jag klara mig när jag inte längre har möjligheten till att tanka varje dag?
Kommer jag att få motorstopp eller hittar jag en ny station att tanka på?
godnatt mitt folk