det förbannade "hoppet"
Konstigt, nyss fungerade det inte alls. men nu gick de.. jaja, tackar för den.
Hemma från jobbet. varken bu eller bä. Bä till att jag lovade att stänga imorogn oxå. Min lediga helg kommer att gå snabbare än någonsin. Men men, ledig fram till 4 imorgon. Ska försöka komma iväg och handla på förmiddagen. Känner att jag vill få ut något av dagen. Inte bara vara fången i lägenheten. Jag vill leva. Hoppas fan att vi kan åka en sväng till Omberg, underställ, termobyxor, mössa o pulka i högsta hugg! Kasta oss ut för branten, göra snöänglar och sedan vila framför elden me krov och varm choklad. Kan vi inte? SNÄLLA!!!!
Hemma från jobbet. varken bu eller bä. Bä till att jag lovade att stänga imorogn oxå. Min lediga helg kommer att gå snabbare än någonsin. Men men, ledig fram till 4 imorgon. Ska försöka komma iväg och handla på förmiddagen. Känner att jag vill få ut något av dagen. Inte bara vara fången i lägenheten. Jag vill leva. Hoppas fan att vi kan åka en sväng till Omberg, underställ, termobyxor, mössa o pulka i högsta hugg! Kasta oss ut för branten, göra snöänglar och sedan vila framför elden me krov och varm choklad. Kan vi inte? SNÄLLA!!!!
Man säger att det sista som överger människan är Hoppet.
Nu ska jag självklart vara kritisk till detta ordspråk. Hoppet. Vad har vi det till egentligen? Vad tjänar vi på att hela tiden tro på nåt, tro att de finns ett hopp att de kanske skulle fungera, att de finns ett "ifall", eller ett "tänk om". Varför inte bara inse fakta direkt att de kommer inte att hända? Varför tro att de kanske händer. Vi drar ju bara ut på lidandet genom att forsätta hoppas.
Då har de sista som lämnar mig, nu lämnat mig. Jag har gett upp hoppet. Släpper de nu, jag ger upp. Jag ger inte upp, de är inte jag som förlorar på det. De är du. Men jag låter de vara nu. Jag vill inte skada mig själv mer. Kanske att det var en fix-ide från min sida, och i så fall låter jag den rinna ut i sanden nu. Jag tänker gå vidare, och jag tänker göra det med bestämda steg. jag kommer fortsätta att vara stark.
Du stod på avstånd och iakttog. Det tog ett bra tag innan du kom mig nära. Du kom innanför skinnet, backade och plockade upp en sten. En sten som du senare kastade på mig, du träffade bröstkorgen, stenen fortsatte in och borrade sig in i mitt hjärta. Den sitter kvar även idag. Det ända jag kan begära av dig är att du tar ut den, och jag vill att du gör det med dina bara händer. Ta ut den för helvete så att de kan börja slå igen!
Miss you
Kommentarer
Trackback