Grevvy svävar vidare

Klockan passerar sakta men säkert 1.
när jag gick hem var det stjärnklart, inte en moln på himlen och en ljummen vind fångade min uppmärksamhet.
Ett löv gjorde den sällskap. Önskar ibland att det var så lätt, att bara följa med vinden.
Att inte kunna styra sina egna steg att börja följa med.
För efter varje steg man tar är man närmre någonting annat.
Någon sa att det var viktigt att hela tiden vara påväg till någonting, de är viktigt att ha mål i livet.
Men varje gång jag känner att jag är påväg till någonting så lämnar jag ju lika ofta någonting bakom mig. ouppklarade saker lämnas. Lämnas för jag har ett annat mål framför mig. ett mål som jag själv har bestämt.

Häromdagen stod jag vid de där stupet igen.
Rädlsan för att falla ner kommer alltid att finnas kvar, minnen blandade med känslor kommer alltid att finnas kvar, men jag vägrar ta de där sista steget som leder mot fallet. inte igen. aldrig igen.
Jag tog ett stort och bestämt steg tillbaka.
Jag står inte längre vid kanten, de är mitt liv jag lever och de är ingen annan som bestämmer mina mål eller mina tankar. Jag tänker fixa det här. Och jag tänker göra det på mitt eget lilla vis.
Mannen som jag ska träffa i mitt nästa liv kommer som vanligt varje gång jag står vid stupet, sen jag träffade dig den där natten under alla stjärnfall har du kommit varje gång. vet du det? Varje gång har du ställt dig bredvid mig, egentligen inte sagt någonting men du får mig att vilja ta de där steget, steget tillbaka mot säker mark. Du kanske rent av är min skyddsängel? Har aldrig tänkt den tanken om dig förut, men så är det nog.
Från och med idag/inatt sätter jag vingar på din kropp.

Tack för att du alltid finns där.
och hoppas att du förlåter mig för att jag lägger ut dig på nätet..

Pst, tjejer... de är ok att dregla över denna varelse.. ;)