om jag vore siamesisk tvilling....
DU där ute. En av er är en människa som jag skulle kunna tänka mig att sitta ihop med.
Du får mig att må bra. Jag säger det sällan, men nu på senare tid har de blivit mer påtagligt.
Om jag skulle ha varit en siames så hade jag önskat att det var med dig....
Tillsammans med dig är jag hel. Tillsammans med dig finns inga måsten, inga krav.
Jag älskar dig för den du är och ingenting annat...
Ja, de gjorde ont i hjärtat..
Du/ni sårade mig. Vart kom det ifrån liksom? Var hittade ni grunden till allt?
Jag kände mig nedröstat och överkörd.
Jag blev ledsen.
Men vem gade tid att bry sig om det?
Fan va töntigt allt är.
Alla gör misstag, vissa gör det jämt.
sånna som jag.
Nu på senare tid ångrar jag de mesta. känner mig rätt vilsen
Ena stunden är det asfalten som är den rätta vägen, sen kommer man på att man skulle ha kastat sig till höger i förra korsningen för att ta av vid den lilla stigen som knappt syntes, men då är de försent, man är redan sen.
Vad ska man göra då? Erkänna att man gick fel? riskera att såra? eller ska man springa snabbt tillbaka till rätt väg och låtsas som om ingenting har hänt?
Skoskavet man fick, ska man låtsas som de inte finns?
När vinner ärligheten?
När är det rätt att såra någon med någonting som inte spelar någon roll?
Jag älskar dig för mycket för att våga chansa. vågar inte riksera det.
Jag kan inte leva utan dig
Jag kan inte leva tillsammans med dig
Jag kan inte leva med alla lögner
Jag kan inte leva med sanningen
Jag kan inte fortsätta såhär
-Hej, mitt namn är Anna. Vem är du?
Du får mig att må bra. Jag säger det sällan, men nu på senare tid har de blivit mer påtagligt.
Om jag skulle ha varit en siames så hade jag önskat att det var med dig....
Tillsammans med dig är jag hel. Tillsammans med dig finns inga måsten, inga krav.
Jag älskar dig för den du är och ingenting annat...
Ja, de gjorde ont i hjärtat..
Du/ni sårade mig. Vart kom det ifrån liksom? Var hittade ni grunden till allt?
Jag kände mig nedröstat och överkörd.
Jag blev ledsen.
Men vem gade tid att bry sig om det?
Fan va töntigt allt är.
Alla gör misstag, vissa gör det jämt.
sånna som jag.
Nu på senare tid ångrar jag de mesta. känner mig rätt vilsen
Ena stunden är det asfalten som är den rätta vägen, sen kommer man på att man skulle ha kastat sig till höger i förra korsningen för att ta av vid den lilla stigen som knappt syntes, men då är de försent, man är redan sen.
Vad ska man göra då? Erkänna att man gick fel? riskera att såra? eller ska man springa snabbt tillbaka till rätt väg och låtsas som om ingenting har hänt?
Skoskavet man fick, ska man låtsas som de inte finns?
När vinner ärligheten?
När är det rätt att såra någon med någonting som inte spelar någon roll?
Jag älskar dig för mycket för att våga chansa. vågar inte riksera det.
Jag kan inte leva utan dig
Jag kan inte leva tillsammans med dig
Jag kan inte leva med alla lögner
Jag kan inte leva med sanningen
Jag kan inte fortsätta såhär
-Hej, mitt namn är Anna. Vem är du?
Kommentarer
Trackback