Grevvy svävar vidare

Min super stressiga dag blev till en dag i lyckans tecken...
Inser nu att jag har taskigt minne. Jag kan inte minnas vad jag gjorde den där dagen, jo på kvällen, men inte på dagen... Fattar inte... eller jo... :D
Jag hängde ju me mina syskon och tittade på huset. Ett stort tomt hus som bara är liksom. Det var snack om att vi skulle sälja det, men nu när vi har tittat på det ordentligt så kan man inte göra det. de huset. shit. det var vackert. där vill jag bo med min livspartner och alla mina barn :D någongång i framtiden. Det är verkligen en känsla i huset. åhhh...

Sen släppte jag av vid vägen. Några km hemifrån. Kan ju inte vara hemma. Stressar ju ihjäl mig då. Så jag gick till jobbet. Snackade skit och lyssnade. Vi sitter alla i samma båt just nu känns det som. Fattar inte. kanske de har med årstiden att göra? Livet är inte lätt att leva, men om det skulle vara det.... vad skulle vi då prata om?
 "Jag gillar inte kullar, men jag gillar nedförsbackar"
bra sagt där. Man måste upp för att komma ner. fortsätt kämpa säger ja barra.
Jag tog Mr Mans cykel hem, åkte förbi min älskade Ängel satt i solen och snackade skit ett tag. Sen var det bråttom hem. Mr man och jag hade bjudit över "The one and only" på lunch. Vår utsökta och hemilga måltid. Det blev lyckat som alltid. Efter det var dags. Mina Änglar som alltid finns där kom hem till mig.
Ni är ta mig fan bäst. Jag satt vid datorn medan de åt smartis från golvet. Sen bar det av. Vi skulle göra nåt otippat. Hamnade i urskogen i kvällsmörkret. Härligt. det var tyst inte en bil som störde. Hittade en fallen gran som blev vår bänk.
 livet i all ära





Där satt vi skogen och avnjöt en kaffe och sällskapet.

tack Maria och Fia för att jag får vara er vän.


Me like igen :D