Grevvy svävar vidare

Så, nu är jag hemma igen.
Åkte upp på torsdagen direkt efter jobbet. hur skönt som helst att se hur Mjölby försvann bakom oss. och framför oss låg 3 dagar i snön, på skidorna och med solen i ögonen...
Var framme strax innan 21 på kvällen. Spelade lite spel och var sociala hela familjen. Härligt.

"pratmakarna"
Elin "motsatsen till grävling!!"
vi andra i laget frunderade mkt länge på de, elin tänkte ut en ny förklaring men kom inte på någon. Den hon precis sagt var ju klockren för henne. Tiden rann ut och hon skrek "Mullvad"
Hur f*n ska vi andra veta att motsatsen till grävling är mullvad? sen när?

Backen första dagen. Solen sken på oss. Ebba och Gustaf stod på skidor för typ första gången. Kul att se hur snabbt de fattar.

Redan senare samma dag var de med oss upp i "bänkliften" som de kallade den. Härligt alltså.
Tyvärr höll inte mitt knä till 100% men de fick gå. Känner av de lite idag oxå.. Skorna till brädan passade inte mina fötter heller, så jag hann bara med tre åk innan krampen var för stark för att stå emot. Men ska erkänna att jag fick en ny förälskelse till skidorna, de är galet kul.


Tre dagar gick fort, men jag hade inte orkat en timma till i backen.
Jag är helt färdig.
väntar bara in Mr Man och sen blir det sängen.
kommer sova som en riktigt prinsessa inatt.
Jag känner de ända ut i fringerspetsarna...

---

Hörde att det inte var som förr.
att de liksom inte klicka
någon undrar hur länge man kan leva på minnen.
ju mer jag tänker på det så undrar jag nog det oxå.
Hur länge kan minnen hålla någonting i liv?
Måste man uppdatera minnena?
Eller måste man skaffa nya?
Det skrämmer mig alltsammans.
Ni är Änglar jag vet det. Ni har ju varit mina.
Men vi kanske flyger åt olika håll?
Av olika själ....

Jag klamrar mig stadigt fast