en dag i lyckanstecken
Såhär på kvällskvisten måste jag ändå säga att jag är mkt nöjd med min lediga dag. En ledig dag som egentligen bara ha gått i livskvaliténs tecken. helt underbart med andra ord, precis så som jag vill ha den. Tack väder guden att du gav mig denna fina dag. Är lycklig.
Som sagt efter jag fått i mig lite frukost begav jag mig ner till centrum, fixa med nytt batteri till min internetdosa, passade på att ta en fika med Robot på stan. Var och kollade in inlines utbudet, men fann inget i min smak. Har snackat om de där inlines nu hur länge som helst. Tänkte först köpa hjul, men de är ju såå mkt roligare att köpa nya.
detta var min syn hela eftermiddagen. låg i skuggan av trät och bara njöt..
Tog tåget in till lkpg, mötte upp Fia. Gick in mot stan och träffade Maria. De blev en lunch (dock kl 16.00 men bättre sent än aldrig.) satt i domkyrkoparken och njöt. Snackade lite skit sen var Fia tvungen att dra sig hemåt till sin träning.
Jag och Maria fortsatte mot nästa mål. Hamnde på en uteservering. Jag njöt av min kalla öl i solen och maria av sin cider. härligt att bara snacka av sig. tog tåget hem, ville inte gå hem och sova direkt utan fick tag på Tvilling. Hon ändrade sina planer för kvällen för att hänga med på en kvällspromenad. Underbart. I linne kl 21 och frös inte. Shit snart är sommaren här. LÄÄÄÄNGTAR!
Mötte fler som hade sommarkänslor. Helt plötsligt på en cykelväg som ingen vet finns kommer dom. På inlines. så som jag vill göra. Sara och Dani.
Det såg så härligt ut. imorgon ska sara köpa ett par till mig oxå.
Så jag kan åla i helgen. Jag vill verkligen! åhhh
Jag vet inte vad det är, eller jo, men inte egentligen. Nu tycker jag att jag hela tiden blir utsatt för det jag absolut inte vill. Känns som vart jag än vänder mig så drabbas jag. Jag fattar inte varför jag är så rädd. Jag har fan ingenting att dölja. det är inte mitt fel att det är såhär. Det värsta är att jag far illa. Jag blir ledsen. men varför? jag vet inte. Får sjukt ont i magen. de liksom bara sticker till och jag de ända jag vill är att bli osynlig. Jag menar en dag som denna. 3 jävla ggr har jag blivit utsatt. Precis överallt och varsom helst. Jag fattar inte... på nåt sätt måste jag få det att sluta. jag måste få ett slut. jag orkar inte ha det såhär.... alla dessa jävla rykten, jag orkar snart inte mer...
Man kan nästan säga att det är bestämt.
Nu vet jag inte vad det skulle vara som kunde stoppa oss.
Jobbet? ja men ärligt de kan fan inte neka mig.
11 maj. då kanske de bär av.
Jag längtar.
Som sagt efter jag fått i mig lite frukost begav jag mig ner till centrum, fixa med nytt batteri till min internetdosa, passade på att ta en fika med Robot på stan. Var och kollade in inlines utbudet, men fann inget i min smak. Har snackat om de där inlines nu hur länge som helst. Tänkte först köpa hjul, men de är ju såå mkt roligare att köpa nya.
detta var min syn hela eftermiddagen. låg i skuggan av trät och bara njöt..
Tog tåget in till lkpg, mötte upp Fia. Gick in mot stan och träffade Maria. De blev en lunch (dock kl 16.00 men bättre sent än aldrig.) satt i domkyrkoparken och njöt. Snackade lite skit sen var Fia tvungen att dra sig hemåt till sin träning.
Jag och Maria fortsatte mot nästa mål. Hamnde på en uteservering. Jag njöt av min kalla öl i solen och maria av sin cider. härligt att bara snacka av sig. tog tåget hem, ville inte gå hem och sova direkt utan fick tag på Tvilling. Hon ändrade sina planer för kvällen för att hänga med på en kvällspromenad. Underbart. I linne kl 21 och frös inte. Shit snart är sommaren här. LÄÄÄÄNGTAR!
Mötte fler som hade sommarkänslor. Helt plötsligt på en cykelväg som ingen vet finns kommer dom. På inlines. så som jag vill göra. Sara och Dani.
Det såg så härligt ut. imorgon ska sara köpa ett par till mig oxå.
Så jag kan åla i helgen. Jag vill verkligen! åhhh
Jag vet inte vad det är, eller jo, men inte egentligen. Nu tycker jag att jag hela tiden blir utsatt för det jag absolut inte vill. Känns som vart jag än vänder mig så drabbas jag. Jag fattar inte varför jag är så rädd. Jag har fan ingenting att dölja. det är inte mitt fel att det är såhär. Det värsta är att jag far illa. Jag blir ledsen. men varför? jag vet inte. Får sjukt ont i magen. de liksom bara sticker till och jag de ända jag vill är att bli osynlig. Jag menar en dag som denna. 3 jävla ggr har jag blivit utsatt. Precis överallt och varsom helst. Jag fattar inte... på nåt sätt måste jag få det att sluta. jag måste få ett slut. jag orkar inte ha det såhär.... alla dessa jävla rykten, jag orkar snart inte mer...
Man kan nästan säga att det är bestämt.
Nu vet jag inte vad det skulle vara som kunde stoppa oss.
Jobbet? ja men ärligt de kan fan inte neka mig.
11 maj. då kanske de bär av.
Jag längtar.
Kommentarer
Trackback