återvändsgränden...
Det blir såhär ibland. Man kommer till en återvändsgränd.
Jag kom dit igår men jag fattade liksom inte förrens idag att det var en återvändsgränd som var framför mig.
Jag har en del beslut som jag måste fatta nu. Nu kan jag inte skjuta på det längre. Livet är som det är. Det blir inte bättre, de handlar ta mig f*n bara mig om att acceptera.
Jag kan inte neka för någon att Du gjorde mig så jävla besviken. Du gav mig allt jag hela tiden har velat ha. Sen att du förmodligen gjorde allt rätt när du lämnade mig. (för hade inte du lämnat mig så hade jag lämnat dig, de har jag alltid gjort) men nu var det du som lämnade mig mot min vilja. Jag älskade inte dig, men jag var kär i dig. Och jag kan inte minnas sist jag kände så. Du har fortfarande inte gett mig någon förklaring, jag är fortfarande ovetande. MEN som sagt. Det är verkligen dags för mig att ta mig vidare. Jag måste gå tillbaka några steg för att ta mig in på nästa väg. En väg som kanske leder mig till nåt ännu bättre? Du och jag ska nog hålla oss ifrån varandra ett tag. Och snart har vi inget val. Jag har accepterat. Men du måste nog tänka över vad du gör.... eller snarare HUR du gör. Jag går vidare nu, ensam. Men jag kommer att drömma mig tillbaka till det som en gång var. 3 veckor av mitt liv som aldrig kommer att komma tillbaka. Du gjorde mig lycklig. Tack.
På en skylt vid motorvägen:
"Ta av vid nästa avfart"
Då undrar ju jag stilla, nästa avfart eller den som kommer strax efter skylten?
Jag kom dit igår men jag fattade liksom inte förrens idag att det var en återvändsgränd som var framför mig.
Jag har en del beslut som jag måste fatta nu. Nu kan jag inte skjuta på det längre. Livet är som det är. Det blir inte bättre, de handlar ta mig f*n bara mig om att acceptera.
Jag kan inte neka för någon att Du gjorde mig så jävla besviken. Du gav mig allt jag hela tiden har velat ha. Sen att du förmodligen gjorde allt rätt när du lämnade mig. (för hade inte du lämnat mig så hade jag lämnat dig, de har jag alltid gjort) men nu var det du som lämnade mig mot min vilja. Jag älskade inte dig, men jag var kär i dig. Och jag kan inte minnas sist jag kände så. Du har fortfarande inte gett mig någon förklaring, jag är fortfarande ovetande. MEN som sagt. Det är verkligen dags för mig att ta mig vidare. Jag måste gå tillbaka några steg för att ta mig in på nästa väg. En väg som kanske leder mig till nåt ännu bättre? Du och jag ska nog hålla oss ifrån varandra ett tag. Och snart har vi inget val. Jag har accepterat. Men du måste nog tänka över vad du gör.... eller snarare HUR du gör. Jag går vidare nu, ensam. Men jag kommer att drömma mig tillbaka till det som en gång var. 3 veckor av mitt liv som aldrig kommer att komma tillbaka. Du gjorde mig lycklig. Tack.
På en skylt vid motorvägen:
"Ta av vid nästa avfart"
Då undrar ju jag stilla, nästa avfart eller den som kommer strax efter skylten?
Kommentarer
Trackback